Ibland vill jag bara skrika högt och dra täcket över huvudet. Jag kämpar för min egen skull och för min familj.

Nu när det lackar mot jul, finns det mycket att se fram emot. 

Jag får ta lite i taget. Inhandlat de flesta julklapparna, stjärnorna är upphängda i fönstren och lussebullarna är bakade. Det går om man bara vill.

Vi börjar också så smått bli klara med vår renovering. Som kanske alla andra har det blivit  en hel del fix hemma i år. Det blev ingen semester utomlands för oss.

Det har varit ett märkligt år..

Pandemi och vad det innebär. 

Min far gick bort i vintras och vi var också sjuka då. 

Vi får nog inte någon klarhet om vi varit smittade eller ej. Testerna kom igång sent. Då är frågan om det gått för långt tid för att kunna se något på antiteserna..

Jag har iallafall haft konstiga symptom sedan i vintras. Har ont i halsen, tröttare, mer värk, och smak och lukt har varit sämre mm. 

Jag och min man har  både tagit antitest och Coronatest. Men inget har visat på om vi har eller har haft det.

Avdelningen där min far låg inlagd hade tydligen smitta där. Det har det visat sig. Men inget att göra något åt. Får bara hoppas vi inte åker på något denna omgången.

Önskar att detta hemska virus får ett stopp.. och att det kommer ett pålitligt skydd..

Kram i hösten!